HÄR ÄR JAG 8 år och gör min sista dag efter två år på Bea Laitais dansskola. Det var dags att söka in till Kungliga Teaterns Balettelevskola. Och jag kom in! Som en av åtta flickor bland drygt 300 sökande.
13 ÅR SENARE. Samma pose, (attitude effacé derrière). Här i min stora debut som Odette-Odile i Svansjön. Partner Mats Wegmann.
Redan tidigt under utbildningen och som professionell fick jag dansa mängder av roliga och utmanande roller i de mest skiftande verk och stilar. Det gav erfarenhet och möjlighet att utvecklas som artist inom skilda tekniker, rörelsekvaliteter och gestaltningsförmåga. Och ja, jag har varit både råtta, höna, svan, julgran och fått sjunga och apa mig på scenen.
… levde jag för och av dansen. Den var mitt stora intresse, min försörjning och var min identitet. Dansarna runt mig var både mina vänner och kollegor som jag vuxit upp med. Att tillhöra Sveriges absoluta elit av danskonstnärer och få jobba med världens främsta koreografer har varit en ynnest och en resa jag aldrig skulle vilja vara utan.
Dans kräver ständig träning och disciplin. Då är det skönt att kunna koppla av med lite ”lättare” uppdrag när tid ges. Som att stå modell. Vinna Sveriges första SM i Aerobics. Delta i modevisningar och i reklamfilmer. Eller dansa med Petra Marklund när hon sjöng Lill-Babs-dängan ”Tuff brud i lyxförpackning” i Mello 2018. Pressen skrev att vi stal hela showen! Vill du se? Kolla här!
Ännu en scencomeback väntar i mars 2024.
Tidigt fick jag även en oväntad filmkarriär. Ingmar Bergman castade mig i tre filmer. Först i hans ikoniska filmatisering av Trollflöjten för SVT, som sänts världen över. Därefter i De fördömda kvinnornas dans, även där med Sven Nykvist vid kameran. Något år senare fick jag rollen som dotter till Liv Ullmans huvudroll i Ansikte mot ansikte. Det ledde till att Vilgot Sjöman upptäckte mig och gav mig en talroll i tv-serien Tofsen – inget dåligt gäng jag fick jobba med där heller. Fr v ses Kjell Bergqvist, Birgitta Andersson, Marie Göranzon, Vilgot Sjöman, Mona Andersson och så jag. En fin roll och upplevelse fick jag också av Mai Zetterling i hennes sista film; Amorosa, med bl a Stina Eklund. Något år senare ringde Bergman igen. Han hade en roll åt mig i Höstsonaten, men jag hade blivit för lång!
Jag betalade ett högt pris för min framgångsrika men allt för korta karriär som dansare. Ändå skulle jag inte tveka en millisekund att välja dansbanan igen. Dansen bor för evigt i mitt hjärta.
Dansen har format mig fysiskt och mentalt – även gett några ärr. Det är väl det som kallas livserfarenhet. Mitt CV må spreta. Det är just det som gör den röda tråden så stark. Att jag fått möta och arbeta med så många olika människor inom så vitt skilda branscher och uppdrag.
För mig handlar all form av kommunikation om mänsklig interaktion. Vad jag än sysslar med bygger min passion och profession på att få förmedla upplevelser som berör, berikar och inspirerar människor till utveckling och välmående på vår jord. Så länge jag lever kommer jag bjuda upp till dans. Jag har bara bytt verktygslåda och mediakanal.
It takes two to tango.
Att få dansa på Bolshoiteatern är en dröm för varje ballerina, jag har gjort det flera gånger, som tävlande i en internationell danstävling och på gästspel med Kungliga Baletten.
Den minsta roll jag haft har setts av miljontals människor och gjort ett starkt intryck. Ett exempel: 35 år efter premiären av Ingmar Bergmans filmatisering av Trollflöjten kom en främmande kvinna fram till mig på gatan och frågade: ”Är det du som är flickan i Trollflöjten?”
Två stora balettgalor har jag också producerat. Så häftigt att få sprida danskonsten utanför huvudstaden och få göra detta ihop med min vän och danskollega Johanna Björnson, Hovdansös. Här kom verkligen all vår gemensamma erfarenhet till nytta. Vi överträffade allas förväntningar!
”HELENE FRIBERG SILENTLY JUDGES MARTIN SCORSESE”. Jag trodde inte mina ögon när jag hittade denna lilla film på Youtube. Är inte detta beviset på en bra leverans, sä säg! När man lyckats inspirera någon annan till kreativ handling. Och lite crazy är det ju, hur klipp på mig från Ingmar Bergmans Trollflöjten varvats med Scorseses charmiga ungdomsbekännelse.
